Mitt ”Let´s Dance”-äventyr!

Inspireras gör jag av saker jag upplever. Helgens dans är en sådan sak.

En regnig septemberdag fick jag ett telefonsamtal av Ann-Charlotte i innebandyklubben FCH som jag spelat i från och till i över 25 år. Frågan hon ställde var om jag kunde tänka mig att ställa upp i en minivariant av Let´s Dance på klubbens 40-års fest.
-JA. Jättegärna svarade jag blixtsnabbt.
Jag älskar ju utmaningar och vem har inte suttit framför Tv:s Let´s Dance och önskat man själv varit med? Tänk vilken tur jag hade! Att jag ska få uppleva dans med ett proffs!

leeeee

2 kvinnor och 2 män från klubben samlades en dag på Wilson Dance Center i Helsingborg för att bli tilldelade både danspartner och typ av dans. Ann Wilson, tillika domare i riktiga Let´s Dance hade allt klart för sig; Hampus, salsamästare, blev min partner och salsa skulle såklart dansas. Jag mottog även ett par ”klackeskor” med uppmaningen att träna gå i dem hemma då jag visade och berättade att joggingskor är det jag går i för jämnan. Hampus visade mig ett grundsteg; bak-fram-ihop, fram-bak-ihop som jag skulle träna på där hemma innan vår första träning ihop. Minns att jag stegade..fram och tillbaka..ute och inne…morgon och kväll innan det kom naturligt 🙂

Vi filmade vår första träning för att jag skulle komma ihåg de första stegen och kunna träna lite själv. Jag var så otroligt koncentrerad och Hampus undrade flertalet gånger hur jag mådde, haha. I sekunden vi avslutade första träningen blev allt svart för mig. Inte att jag svimmade men spänningen släppte och jag kunde inte komma ihåg ett enda steg vi tagit. Herre Gud. När jag tittade på videon dagen efter kände jag samma sak trots att jag bildligt såg allt framför mig. Kunde inte fatta att det var jag. Dag 2 började det lätta lite och minnet kom sakta tillbaka. Märklig känsla men oj vad jag tyckte det var kul och att få äran att ha Hampus till lärare toppade mina förhoppningar. Rolig, lugn, fantastiskt duktig, ödmjuk, peppande och ett hjärta av guld kan beskriva honom.

leeee

Jag trippade runt i skorna hemma tills tårna sa ifrån 🙂

leee

Veckan innan uppvisningen fick vi danskläder och jag blev så nöjd med att jag fick både glitter och lite rockigt svart som svängde när vi snurrade runt. På tal om snurrar… Jag litar på Hampus till tusen procent och att han lägger dansen på en nivå jag hyfsat klarar av men när jag mådde fruktansvärt illa ett helt dygn efter träningen krävde jag faktiskt att dra ner på antalet snurrar och efter lite övertalning blev det så. Jag vill ju lära mig dansa men jag vill även kunna njuta i stunden. 🙂 Vi fick såklart rutin på det där sen..dansa lite..pausa lite…dansa…pausa. Lite klent men det blev underbart!

le

Lördagen 9 november var det dags att dansa inför storpublik. Jag blev inte ens nervös. Jag kände mig så trygg med Hampus. Jag var glad. Jag hade träffat så många gamla, härliga innebandy-vänner och det roliga är att danserna var en överraskning för gästerna och jag verkligen njöt när konferenciern till synes spontant valde ut fyra stycken som skulle få dansa. Det var kul. Kul att se hur lurade alla blev, haha. Vi alla gick ut och bytte om och såg framemot showen. Det var kul att dela upplevelsen med de andra underbara, härliga paren! Hampus hade klippt ihop låten som var exakt lika lång som antalet takter vi hade i dansen så det var bara att sätta allt!

leeeeeeee

leeeeeee

leeeeee

Lyckoruset infann sig direkt efter danserna och WOW vad tacksam jag är för att jag fick göra detta! Stort Tack till alla dansare, alla på Fch, Till Ann-Charlotte som tog initiativet till detta, alla sköna människor på festen mfl.
Nu kan jag förstå känslan de pratar om på Tv…vilken härlig bubbla.
Jag var otroligt stolt och glad och så avslappnad efteråt…

Om jag kommer fortsätta dansa? Först skulle jag nog svara Nej för nu har jag gjort denna utmaning men det var så kul! Och det skulle vara kul att få lite bättre teknik och lära mig nytt. Jag är riktigt nöjd som det är nu men man får väl se… Jag säger alltid ja till kuliga saker.

”Some dreams come true, some don´t, but keep on dreaming” Citat från min favoritfilm Pretty Woman.

Kärlek till folket /C

Några foto är tagna av Sofi Persson, min lagkompis, några av mig och en video och foto är lånade av okänt ursprung, opps.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s